Särskiljande naturliga nedgångar från antropogena med reptiler

Amfibiska nedgångar är otvivelaktigt verkliga och oroande på global nivå. Men att tillhandahålla entydig styrkande dokumentation för nedgången av någon viss population eller art kan vara en betungande uppgift, och vissa förväntningar på vetenskaplig stringens kan vara oförmögna att uppfyllas (Pechmann et al. 1991). En ihållande otrygghet när det gäller amfibiska nedgångar är om en nedgång helt enkelt ligger inom det naturliga variabiliteten för en befolkning eller i stället är en följd av antropogena orsaker som kan leda till en oåterkallelig situation.

En svårighet att visa huruvida observerade trender i uppskattade befolkningsstorlekar utgör normala fluktuationer eller “onaturliga” nedgångar är att de flesta fältstudier av amfibier eller reptiler inte har haft varaktighet eller konsistens för att göra sådana bestämningar övertygande (Pechmann och Wilbur 1994). “Snapshots” (dvs. kortvarig övervakning) av befolkningsstorlek och struktur kan visa aktuell status men avslöjar inte långsiktiga trender i befolkningsstorlek eller hälsa. Till exempel, Petranka et al. (1993), som använde kortvarig övervakning, och Ash (1997), som gjorde långsiktig övervakning, kom till olika slutsatser om effekterna av clearcutting på återhämtningstiden för terrestriala salamanderpopulationer. För att vara säker är det starkaste stödet för en nedgång en långsiktig datauppsättning som har registrerade populationsnivåer för vissa arter på särskilda platser. Ackumuleringen av många konton från kortare studier av en mängd olika amfibiska arter i olika livsmiljöer och geografiska regioner ger dock anledning till oro för nedgångar.

Studier av nedgång bland reptiler, som de som utförs för amfibier, har inte alltid utförts så noggrant som forskare skulle föredra. Det ständigt ökande antalet upplevda minskningar bland reptiler och dokumentationen av negativa effekter på individer som förmodligen kan projiceras i demografiska förändringar är dock drabbade av en krissituation. Vår avsikt är att visa den fylogenetiska och geografiska bredden av upplevda problem med många reptiler, på förutsättningen att de förskuggar ett mer intensivt och utbrett problem